Sitt kvar !

Upp- och avsittning - del 2     Sid 4

Hästmassörens tips

Sid 7

Historiens Vingslag

Sid 5 - 6

Tävlingsprogram

                                             Sid 8

Travtermer

Sid 8

Information om infektionssjukdomar      Sid 3

Sponsorer!?

Karlstad Ridklubb är en ideell förening med ca 650 medlemmar varav 450 ridskoleelever går på lektion varje vecka.
Dagligen besöks ridhuset av drygt 100 personer (elever+anhöriga). Vi har dessutom ett antal arrangemang årligen (hästtävlingar, hundutställningar, luciashow mm).

Vi har plats för sponsorers skyltar dels i ridhuset och dels längs uppfarten till ridhuset.
Karlstad Ridklubb har byggt ett gäststall med 20 boxar. På dessa boxar kan man hyra en reklamplats för en period av tre år.

Är du intresserad av att exponera ditt företagsnamn  tag då kontakt med kansliet: 83 54 47.

Cafeterian

Här kommer en påminnelse inför våren!
Cafeterian behöver hjälp med personal under evenemang och under lektionstid (utom tisdag och onsdag mellan kl 15-18). Vi ska försöka driva cafeterian på ideell basis och behöver därför hjälp av alla er som rider eller föräldrar till ridande. Passa på att baka ett bidrag! Det behövs bullar och mjuka kakor. Vi har frys. Vill du hjälpa till kontakta Maria på kansliet.

Har du befunnit dig sittande på hästryggen de senaste månaderna utan en aaaning om hur du ska gå till väga med de sista justeringarna inför ridturen? Nu kommer äntligen svaret på hur du fortsätter din uppsittning efter att du kommit upp på hästens rygg och har båda fötterna i stigbyglarna.

Du är uppe! Du håller i spöet och tyglarna och har fötterna i stigbyglarna. Och så ska det fortsätta att vara, även om du behöver justera stiglädren och när du ska spänna sadelgjorden!
Om man en gång lärt sig att justera stigläder och sadelgjord med fötterna kvar i stigbyglarna och hållandes i tyglarna är detta precis lika lätt som något annat. Har man däremot vant sig vid ett annat sätt kommer det jag beskriver nedan att förefalla en smula knepigt. Men det är vanans makt och inget annat.
Det ÄR INTE svårare, men om man behöver lära om något man redan lärt in en gång måste man tänka ett par gånger, och DET är jobbigare än man tror!
Anledningen till att göra på nedanstående sätt är som så mycket annat som har med hästar att göra: Säkerhet. Har du fötterna i stigbyglarna och håller i tyglarna hela tiden som du justerar stigläder och sadelgjord så har du bättre kontroll på hästen och din egen balans om något oförutsett skulle hända. Detta gäller inte minst när man rider en häst man inte känner så väl.

·   Om du upptäcker att stigläder-längden behöver justeras tar du tag med handen runt spännet på stiglädret och drar ut det en bit.
Detta gör du med foten i stigbygeln, framför benet. Sedan tar du tag i änden på stiglädret och drar den uppåt, så spännet lossnar. Om du vill ha längre stigläder trampar du lite hårdare i stigbygeln och vill du ha kortare läder lättar du på trampet i stigbygeln samtidigt som du drar

änden på stiglädret uppåt. Med pekfingret petar du sedan fast spännet i rätt hål.

Stilstudie av hur du justerar stiglädrens längd. "Övning ger färdighet!"

Kom ihåg att innan du satt upp såg du till att stiglädren var lika långa, så ändrar du t.ex. två hål på varje sida så är de fortfarande lika. Om stiglädren ändå känns olika kan du be instruktören att se efter om de är lika långa. Ibland känns det som om stiglädren är olika, trots att de inte är det. Det kan bero på att du sitter snett eller har lite olika långa ben. Då är det extra viktigt att du har lika långa stigläder, så du inte belastar hästen snett. När du justerat färdigt ska spännet upp igen. Ta tag med handen runt spännet, dra det uppåt och trampa sedan nedåt ända till spännet är längst uppe. Dra upp och trampa ned!

·   Nu är det dags att kontrollera sadelgjorden. Oavsett om hästen kommer från stallet eller hade gått lektion innan du ska rida ska du kontrollera sadelgjorden efter att du suttit upp. Med foten kvar i stigbygeln och tyglarna samt spöet i höger hand lägger du vänster ben framför sadeln och lyfter upp sadelkåpan. Sedan tar du tag med vänster hand runt en av sadelgjordsstropparna och provar att dra åt. Håll samtidigt pekfingret på piggen på spännet, så att den följer

lädret, då kommer den att fastna i nästa hål helt av sig själv! Hur hårt man ska spänna sadelgjorden beror lite på hur bra sadeln ligger. Om du lägger all vikt i ena stigbygeln ska sadeln fortfarande sitta stadigt på hästen.

Malin och Frippe demonstrerar hur man spänner sadelgjorden på säkraste sätt.

Har du funderat på varför man leder hästen och sitter upp på den från just vänster sida?
Vår ridlära är utvecklad från den militära skolan och förr i tiden slogs man ibland med svärd. För en högerhänt person (de flesta av oss) har man då svärdet på vänster sida för att kunna dra upp det snabbt. Med ett långt svärd vid vänster ben är det mest praktiskt att ha det vänt från hästen när man leder den och vid det ben som är mest still vid upp-sittningen. Det är alltså för svärdets skull! Så sägs det i alla fall.

Anledningen till att vi fortsätter än idag är ju för att hästar är vanedjur och trivs bäst när de vet hur saker och ting kommer att gå till. Men prova någon gång att sitta upp från höger sida (kan vara bra med någon som håller i hästen). Det är inte så lätt som man kan tro! Människan är ju också ett vanedjur… Nästa nummer handlar om den ädla avsittningskonsten!

Kristin Andersson

Det kom ett brev…..från Jörgen Holm, CRK

Jörgen Holm skrev till redaktionen för KRK-Nytt och berättade att han hade skrivit ett antal artiklar om sitt liv med hästar. Mycket av det som Jörgen skriver handlar om ridsportens utveckling i Värmland och då framförallt i Karlstad. Jörgen var med när KRK bildades, han satt med i styrelsen när ridhuset på Norra Våxnäs byggdes.
Om det är någon som vill komma i kontakt med Jörgen kan ni höra av er till redaktionen på KRK-nytt.
Magnus Nilsson
nizzemag@algonet.se

Ett liv med hästar

Jag var på WWR:s årsmöte och där blev vi uppmanade att bidra med något till klubbtidningen. I Wermlands Körsällskaps klubbtidning "Draglädret" läste jag en trevlig artikel som Bodil Nilsson skrivit om sitt "hästliv", och då gjorde jag något liknande till Christinehamns Ridklubbs klubbtidning "Ptroo..". Detta skickade jag sedan vidare till KRK:s klubbtidningen.

Jag är ju ingen författare och skriver ner det jag kommer ihåg. Det blir nog flera sidospår och separata händelser som kommer fram, men "den röda tråden" skall vara mitt "liv med hästar". Jag har ju sysslat med mycket annat också. Mina två största intressen har varit hästar och vad därtill hör och musik som sångare.

Nedan följer min historia.

Jag föddes för snart 75 år sedan i Töreboda i Västergötland, då en liten köping som delades av Göta Kanal. Min familj bodde "på andra sidan kanalen" där det var lite mera "landet". Närmaste grannen var en liten bondgård med en häst och åtta kor och där höll jag till. Sonen på gården skötte och körde hästen och honom fick jag följa med till kvarnen eller någon annan körning och då brukade jag få hålla i tömmarna och köra. Första gången jag satt på en häst kommer jag ihåg: Lite längre bort låg en lite större gård som hade två hästar, ardenner förstås. De där hästarna skulle till ett bete och jag brukade stå och se på när en grabb red förbi, satt barbacka på den ena och hade den andra på hand. En dag skulle jag få sitta på den ena hästen. Jag blev upplyft och så bar det iväg i skritt. Jag vet inte vad som hände - Jag kommer bara ihåg att jag låg på marken framför hästens framfötter och han tittade ner på mig. Det var min "första ritt och avfallning" som så småningom skulle följas av åtskilliga flera.

Min far fick ett annat arbete, och familjen flyttade till Karlstad 1936 där vi till början bodde i stadsdelen Marieberg. Villasamhälle men inga hästar. Efter drygt ett år flyttade vi igen, Egnahemsgatan på Norra Sundsta.

Efter en tid såg jag att det kom ryttare och red förbi, uppe i Rudsberget och skogarna däromkring. Jag tog reda på stallet som hästarna kom ifrån. Det visade sig vara ett gammalt häståkarstall på Skepparegatan, där åtta hästar var inkvarterade. Mannen som hade stallet hyrde ut hästarna för skogspromenader till ridkunniga personer. I min fars företag fanns en trehjulig paketcykel. En sån där med lastlåda fram. Den använde jag och samlade ihop gräs från trädgårdarnas gräsmatta och körde till stallet. Petterson, som stallägaren hette, frågade mig en dag om jag ville rida, och det var klart att jag ville det. Han sadlade en häst, Andrea hette den, en rätt stor fux, och jag fick sitta upp. Han förklarade vad lättridning var och hur jag skulle göra. Därefter gick vi ut på Skepparegatan där han sprang bredvid och jag lärde mig rida lätt. Denna min första ridlektion hände år 1939.

Som Ni vet, bröt ju andra världskriget ut 1939. Det blev allmän mobilisering. Stor del av mansfolket blev inkallade till militärtjänst. Vid den här tiden hade militären, "Kronan", inte så många motorfordon utan det mesta transporterna skedde med häst. Det innebar att "Kronan" rekvirerade, tvångsköpte, en hel del privatägda hästar. Både kör- och ridhästar. Stallägaren Petterson blev inkallad och hästarna försvann. Men i närheten fanns ju Ruds Herrgård. Den ägdes av familjen Persson, där gamla fru Persson regerade. Det var ett s.k. sterbhus. Det fanns fyra barn i familjen tre flickor och en pojke. Han hette Hilmer och tillsammans med några lantarbetare sköttes gården. Ruds Herrgård var en stor egendom, den hade skogar som sträckte sig halvvägs till Edsgatan. Där nuvarande stadsdelen Rud ligger var gärden som odlades likaså bostadsområdet mot Norrstrand, till vänster om E18 när man åker in till Karlstad öster ifrån. Av Ruds Herrgård finns idag bara bostadshuset kvar, nu blåmålat, förr var det gult.

Jag sökte mig till Rud och fick vara med om allehanda arbeten som förekom. Som "Hemsöborna" hade en "Karlsson" så fanns det även en sådan med förnamnet Bertil på Rud. Han var "stallare". Det var han som hade hand om stallet och hästarna. Det var han som gav hästarna morgonfodret så de fick äta före dagens arbete. Bertil var en mycket snäll och kunnig man, och han lärde mig mycket om jordbruk och hur man använde olika redskap i både jordbruket och körningen i skogen. Ruds Herrgård drevs som ett dåtida jordbruk med hästar, kor, svin och höns. Det fanns tre ardennerhästar, Britta, Saga och Fuxen, dessutom några kallblodstravare Esse, Ceger och Fingaljäntan. De två sista ägdes av travtränare Nordström som blivit sjuk så de hästarna var uppstallade på Rud. Esse var rätt gammal och startade inte så ofta, Ceger var en unghäst som skulle tränas och Fingaljäntan var den som sprang fortast. De här hästarna var till stor del med i jordbruket med lättare arbeten.

Allt eftersom tiden gick fick jag förtroende att på egen hand utföra vissa arbeten, t.ex. dagarna före jul, köra ut blommor åt Bryskes blomsterhandel. Då var det Esse som drog vagnen.

Travsporten är ju gammal här i Värmland. 1936 byggdes Färjestads travbana, och där etablerade sig många travtränare. De jag kan komma ihåg var Hjalmarsson, Vessman och Setterman med flera. Hjalmarsson var nog den mest framgångsrike. Han vann bl.a. Wermlandstidningen pris "Silverpiskan" flera gånger. Han skördade även många segrar med den snabba kallblodstravaren Helgesala. Som jag tidigare nämnt träningskörde jag hästarna, mest Ceger efter skolans slut på eftermiddagarna och när söndag kom bar det av ut till travbanan. Ibland hade jag en häst mellan skacklarna på gummihjulsvagnen och två bundna baktill i flaket.

På vagnen hade jag foder, sulky, selar och all annan utrustning som behövdes. Det gällde att ha hästarna i ordning till respektive lopp de skulle deltaga i, för då kom det en kusk som körde dem i löpen. Så gick hela dagen och så småningom var hästarna och jag tillbaka på Rud.

Det var ju krigstid nu, och en dag stod det plötsligt en hel massa militärer på Rud. Det var en del av Ingenjörstrupperna "Ing 2K" som skulle förläggas här. Det sattes upp tält och senare baracker norr om gården, halva ladugården ockuperades och byggdes om till stall. Det hus utefter Färjestadsvägen som idag pryds med skylten "Metall" var nybyggt för travbanans räkning, men det tog militären som expeditionslokal. Åren gick, och 1945 kom så freden. Den var efterlängtad och nu var det mycket som skulle ordnas med att återgå till normala förhållanden. Bl. a. fick all inkallad militär personal avrusta och åka hem. Ett problem var dock alla hästar som de olika förbanden hade. Var skulle man göra av dem? Då föddes begreppet "Ackordshäst". Det gick ut på att man kunde få låna en ackordhäst av "Kronan" gratis. Man behövde bara betala en försäkringsavgift.

Om man sedan hade hästen i tio år så fick man den.
Under tiden som hästen användes stod den i ett beredskapsregister och var krigsplacerad vid ett visst förband och kunde kallas in till förbandsövning. Kallblodshästarna gick tillbaka till jord och skog men ridhästarna var det lite svårare att få placerade. Då bildades Ridfrämjandet, som hade som devis "Ridsport som folksport". Att rida hade ju varit något som militär, officerare och "bättre bemedlade" sysslat med, men nu skulle det bli "mera folkligt".

Det hade ju sedan början av 1900-talet funnits SRC, Svenska Ridsportens Centralförbund, ett förbund som till stor del ägnade sig åt tävlingsverksamhet, men Ridfrämjandet ville få ridningen till en folksport och tack vare ackordshästarna startades många ridskolor. Man fick låna välutbildade ridhästar med munderingar av Kronan. Jag vill minnas att det var på hösten 1945 som ridskoleverksamheten startade i Karlstad i Hushållningssällskapets stall på Våxnäs. Det var en Löjtnant från K4 i Umeå, Erland Nelsson som startade upp ridskolan.

Stallet var i flygeln, en mindre del av det stora stallet, som användes vid marknader. Ute på gården anlades en ridbana, ungefär som en dressyrbana. Nelsson hade tagit avsked från det militära och hade för avsikt att starta ridskolor på flera platser. Att han kom till Karlstad berodde nog på att han hade anknytning till Värmland, hans far hade varit häradshövding i Karlstad, arrenderat bl.a. Gustavsvik Herrgård i Kristinehamn och även Ilanda gård i Skåre. Så har det berättas för mig.
Här slutar jag för den här gången, fortsättning följer.

Jörgen Holm

Hästmassörens tips!

Under den här vinjetten ger Carina Högkvist lite råd och tips som var och en kan göra för att få sin häst att må lite extra bra. Carina är diplomerad hästmassör, utbildad vid Axelssons Animal Massage School i Stockholm 97-99, och medlem i NHMF.

”Och så avslutar vi med att rida lätt och låta hästarna länga ut sina halsar ordentligt i några varv”
Det har de flesta av oss hört från våra ridlärare. Varför gör vi så, och hur påverkar det hästarna?

Någonting man ofta träffar på när man är ute och masserar hästar är spända, och ibland även ömma ryggmuskler. Den muskel man främst syftar på då är långa ryggmuskeln, longissimus dorsi. Det är en lång muskel som går ända bak från rumpan på hästen, på ovansidan av ryggen och fram till de fyra sista halskotorna. Den har som uppgift att bl a sträcka ryggen och höja bakre delen av halsen, och den hjälper också till att böja ryggen åt sidan.

Varför blir hästen spänd i ryggen då? Det kan finnas en mängd olika orsaker. Ryttaren sitter snett, sadeln passar inte riktigt, den har ont någon annanstans i kroppen och ”spänner emot” med ryggen, den arbetar i fel form, den kanske är stressad och psykiskt spänd vilket gör att den även spänner sig fysiskt osv osv.
När man träffar en häst som är spänd i ryggen är det inte bara att försöka massera bort spänningen, utan det gäller också att försöka hitta orsaken till problemet. Smartast är att börja leta där det är billigast att förändra, så: börja med att kolla din sits! Ta hjälp av din instruktör, sitter du rakt mitt över hästen? De flesta av oss sitter omedvetet lite snett, det kanske knappast syns men hästen måste balansera upp din sneda sits. Jämför med att gå en fjälltur med en snett lastad ryggsäck! Efter en stund är du ganska öm i ryggen… Här har faktiskt lektionshästarna en fördel framför privathästarna; lektionshästarna rids hela tiden av olika ryttare som sitter på olika sätt, medan en privathäst rids ofta av samma ryttare hela tiden som kanske alltid sitter snett åt samma håll.

Ligger sadeln bra på hästen? Den sadel som låg jättefint på din treåring kanske inte alls passar några år senare när hästen vuxit och fått mer muskler. Känner du dig osäker själv så ta hjälp att kolla!

Men, förhoppningsvis är hästen inte spänd i ryggen, du sitter rakt, sadeln passar och ryggmusklerna är mjuka och rörliga. Vad finns det då för knep att behålla ryggen bra? Ett jättebra tips är att göra precis som det står i början av den här artikeln, ”lägga ner” hästen ibland. Men vad betyder det, och vad händer? Att lägga ner hästen betyder att man i några minuter låter hästen sträcka ut sin hals ordentligt framåt/nedåt medan du rider (oftast i trav). Långa ryggmuskeln fäster i de fyra sista halskotorna så när hästen sänker halsen så att nacken blir lägre än manken sträcks muskeln ut, stretchas, man får bort spänningar och cirkulationen kommer igång.

Hästens halskotpelare är lite S-formad, så för att få bästa effekt av stretchingen så ska du försöka få hästen att sträcka fram nosen så att nosen kommer framför pannan; huvud och hals ska alltså framåt/nedåt.

Att det här inte är så lätt är vi nog ganska många som kan skriva under på! Många hästar vill vika in nosen så att nosen kommer bakom pannan, varför vet jag inte men kanske är det bekvämt för hästen att göra så? Bästa stretchingen får vi dock om vi lyckas få hästen att ”suga på bettet” med nosen framåt/nedåt, då blir också halskotpelaren och halsmusklerna sträckta i ett naturligt läge.

Det här är ett jättebra sätt att minska spänningar och få igång cirkulationen i ryggen. Kom bara ihåg att rida lätt när du gör det, för i det här läget är ryggen svag. Det här är också en jobbig form för hästarna att gå i, de hamnar med mycket vikt på framdelen och ska alltså inte arbetas i det här läget, utan endast ridas korta stunder. Men kom ihåg att det som bygger upp muskler är variation, att bara sitta och samla och samla sin häst och sedan sitta av och ställa in den i stallet är inte bra, hur fint du än har ridit. Då blir arbetet statiskt, och hästen får mjölksyra i sina muskler. Och statiskt arbete och mjölksyra bygger inga muskler! Men om vi däremot varierar arbetet, samlar en stund, lägger ner en kort stund, får vi ett fin-fint arbete för musklerna! Hur länge man kan samla sin häst innan man lägger ner den beror på hur vältränad hästen är.

En vältrimmad dressyrhäst orkar förstås mycket mer än en otränad unghäst. Bra är att alltid avsluta ridpasset med att lägga ner hästen i några minuter.

Ett annat knep att hålla ryggen frisk är att träna magen på hästen! Är magmusklerna starka hjälper de ryggen att jobba. Men hur i all världen tränar man magen på en häst? Sit-ups, eller?? Några bra magmuskel-övningar är t ex att låta hästen kliva över cavalettibommar (så att den får lyfta ordentligt på benen), att låta hästen pulsa lite i snö eller kliva i högt gräs.

Till sist vill jag säga: Kom ihåg att variation på arbetet är ett riktigt hälsoknep för hästen! Dressyrhästen mår bra av lite hoppning ibland, hopphästen mår bra av en skogstur och ”skogshästen” mår bra av ett dressyrpass. Vi ska akta oss för att göra våra hästar till ”snabbköpskassörskor”, d v s göra samma jobb med samma muskler varje dag. För då kan det bli ömt och stelt i kroppen!

Är det någon som har önskemål om något speciellt att ta upp i den här spalten? Hör i så fall av er, antingen till mej (Carina, syns oftast hos Pasquinel eller Tarzan i stallet) eller till  nizzemag@algonet.se

Hej så länge!

TÄVLINGSPROGRAM

TRAVTERMEN:

Behöver loppet
En häst som inte är i toppform och därför behöver tävla sig i form.

Brisa
Leka med motståndet, sticka ifrån den andra hästarna.

Entömd
En häst som bryter åt det ena eller andra hållet. Den "hänger på en töm". Beror ofta på att hästen besväras av något.

Fuska bort ett varv
En häst i ledning som tillåts hålla ett väldigt lågt tempo. Ingen annan häst utmanar. Om hästen får göra det ett helt varv har den "fuskat bort ett varv".

Kvasta
Pigga hästar kvastar med svansen när de springer - svansen står rakt ut och ser ut som en kvast

Käka hjälm
Att sitta instängd tätt bakom konkurrenten i ett lopp med mycket krafter kvar utan möjlighet att komma ut. Kusken bakom släpper sin häst så långt fram han kan för att få en så bra placering som möjligt ändå. Hästens mule är uppe i motståndarens hjälm.

Kön
En position långt bak i fältet.

Ospeedig häst
En häst som är mer stark än snabb.

Efterlysning från redaktören!!

Tack vare mitt hot i tidigare nummer om att smyga in mer travrelaterat material i KRK-nytt har jag nu fått lite bidrag till detta nummer. Tro dock inte att hotet är borta! Alla medlemmar är varmt välkomna att lämna bidrag till KRK-nytt. Bidrag lämnas i KRK-nytts brevlåda eller skickas till mig per e-post. Tydligen är det ingen som har någon älsklingshäst, för något sådant bidrag har jag inte fått.

nizzemag@algonet.se

Ponnyridning
Kontakta U-sek för ponnyridning.

Konferensrum
Varför inte hyra KRK:s styrelserum nästa gång ni har avdelningsmöte på jobbet. Avsluta detta med företagsridning. Kontakta kansliet för bokning.

Ridvägar
Bidrag kan sättas in på postgiro
16 19 99-8
Märk talongen "till ridvägar".

2

23

6

1

11

25

29

28-29

http://www.krk.se