Celtic

Brun valack med bläs och vit underläpp. Född 1999.
Fyra vita helstrumpor med svart fläck i kronrand
Holländskt halvblod. Okänd härstamning
Ursprungligt holländskt namn: Krek Barbie.
Från Forsby utanför Klippan i Skåne
anlände Celtic till KRK den 17 januari 2005.

Den 15 september 2011 tog karriären slut.

När Celtic blev halt på tre ben våren 2011 var veterinären mycket tveksam till om han skulle kunna bli frisk igen, då han var skadad på liknande sätt 2008. Eftersom han då blev återställd och hade fungerat utan problem de senaste åren, ville vi ändå ge honom en chans. Han hade behandlats på djursjukhuset både före och efter betet, men var fortfarande mycket halt. Vi beslöt därför i samråd med veterinären att han skulle få åka till de evigt gröna ängarna.

Celtic hade ända sedan vi köpte honom varit som en stor hundvalp. Han tuggade på allt från borstar, tyglar, kläder och täcken till kompisarna i hagen. Han var alltid glad och ivrig och gjorde alltid sitt bästa. Som lektionshäst fungerade Celtic lika bra för nybörjare som för dom mer avancerade ryttarna. Det är sorgligt när man måste ta bort en så fin häst och vi kommer att sakna honom mycket.

Ann-Cha, Ridskolechef

Kom 5:a i Värmlandsmästerskapen i hoppning 2006 på Arvika RK med Linnea Sjöberg, 4:a 2007 på Sörmons RK, även då med Linnea Sjöberg, samt 2:a 2010 på KRK med Felicia Carlsson.

"När Celtic kom så hade han inte så jättebra kondition så han gick inte så många lektioner till att börja med, men sedan fick han upp konditionen igen och hängde med bra på lektionerna. Han rörde sig väldigt mycket i gångarterna, så man fick kämpa en del för att kunna sitta bra på honom. Celtic var väldigt smidig och uppmärksam vilket gjorde att det blev en upplevelse att rida honom. Celtic gillade att hoppa och la gärna i en högre växel då det kom fram ett hinder och han skulle hoppa. I spiltan var Celtic väldigt mysig och kelsjuk. Han var som ett litet föl. Så han fick smeknamnet "Bebisen" av många. Vilket faktiskt passade honom utmärkt. När man borstade honom var han också väldigt lugn men ville gärna äta upp borstarna, mankammen eller hovkratsen. Med andra ord så älskade han att äta saker. Han var väldigt populär att sköta så han hade många skötare som älskade honom jättemycket."

Nathalie Mattsson