Marron 04-91-1239

Mörkbrun valack med bruten strimbläs, vit innerball vänster fram, vit kota höger bak. Född 4/5 1991 hos Cecilia Esséen, Västerås. Uppväxt och tränad på Strömsholm. Välutbildad i dressyr och en duktig hoppare. Köptes till KRK i maj 1999. Ras: Svenskt Halvblod.
P g a spatt, pålagringar och hälta avlivades han den 5 maj 2006


 
Mycket snäll att rida både i dressyr och hoppning. Man fick passa så att det inte blev dragkamp - eftersom han var så stark så blev det lätt så. Var ganska så populär på lektionerna just för att han var så snäll. I Värmlandsmästerskap i hoppning för lektionshästar 2004 kom han 2:a med Maria Sundqvist.


Till minne av Marron

Egenskapen att sprida glädje och lycka kan finnas i en riktigt unik själ. Marron var unik. Jag kommer väl ihåg första gången Anna Jonsson tvingade upp mig på hans rygg i hoppningen. Hopprädd var jag, och hade ingen större lust att hoppa en så stor häst. Jag hade hört att Marron var mycket stark och pigg just i hoppningen och det satt som fastborrat i huvudet på mig. Kanske lite överdrivet ;) Men envis som jag är hade jag bestämt mig för att klara av det. Och det gick bra! Och att lita på Marron var inga större svårigheter.

Många tyckte han var ganska stor och ”tung” och tyckte det var jobbigt att rida honom. Men jag föll för honom, han var ett riktigt stort charmtroll.

Det blev några rosetter för vår del på klubbtävlingarna och tillsammans med honom vann jag min första tävling. När de gällde tävling så var han ju faktiskt rätt duktig, både i dressyr och hoppning. På VM 2004 visade Mia Sundqvist upp de riktigt goda sidorna hos Marron i hoppningen och det ledde till en välförtjänad 2:a plats. Marie Münt stod främst för dressyren och det var en fröjd för ögat, att se på. Marron var en riktig fighter, en vän i ur och skur som man alltid kunde lita på.

Lite bus hade han ju även för sig. Att sättas igång efter en lång tids vila tyckte Marron oftast var väldigt roligt. Och det blev några bocksprång här och där. Men det var nog framförallt hoppningen han tyckte var roligast, då blev han ganska pigg och sprallig. Ibland kunde det gå rätt fort mot och över hindren, men alla har vi våra knep. Jag lärde mig många Marron-knep och då blev det roligt att rida!

Han visade ett väldigt stort självförtroende (som smittade av sig mycket till mig som ryttare) och det var få gånger något kunde stoppa honom. ”Läskiga” hinder, var inga större problem så länge ryttaren inte tvekade. Jag tycker därför att han var en riktigt bra läromästare, för att man kunde lita på honom.

Men lite feg var han också. Ibland kom det lilla ”fölet” inom honom fram och att vara ensam i manegen var enligt hans mening inte särskilt trevligt. Men att vara ensam är ju knappast något Marron kommer att vara. Man skulle kunna tänka sig att han nu är långt borta, men det är han ju inte riktigt. Hans finns i våra hjärtan och våra minnen, det kommer han alltid att göra. Han tog sig igenom många hältor och skador, men detta förtydligar bara vilken fighter och stor kämpe han var. Tack för att du visade oss allt vad kärlek och vänskap kan vara! Tack för att du fanns för oss, och tack för att du lärde mig kämpa!

Linnea Sjöberg


Ernö 3959

Utrillo 432

.

Anisett, Han.60267

Maraton 600

.

.

Caracas 403

.

Fairy 9175

.

Fairita 6319

Marron 04-91-1239

.

Gaspari 340

.

Emir 471

.

.

Donetta 6885

Cobea 11913

.

Utrillo 432

Sackett 8041

Solette 7358







Foto: Linnea Sjöberg




Maria Sundqvist & Marron

Foto: Malin Sjöström

Foto: Mirjam Pettersson