Hon var ridskolans näst största häst, och mycket duktig i både dressyr och hoppning. Tyckte hoppning var väldigt kul och lade helst in en extra växel, men hon brukade hoppa det man styrde på. Snäll att sköta och hon tyckte om folk som tyckte om henne. |
Till minne av Romless Jag började rida år 2000. Då var det bara ponnyerna som gällde, speciellt Pickles som var min favorit. Jag kommer ihåg att jag var väldigt rädd för att gå längst bort i stallgången, där dom stora hästarna stod. Dom hade ju så långa ben, vem visste när någon utav dom kunde få för sig att sparka. Jag kommer ihåg att jag speciellt gick långa omvägar runt Abba. För att slippa gå bakom dom stora hästarna för att hämta säkerhetsväst i förrådet så gick jag ofta genom boxstallet. År 2002 när Romless kom så var jag inte så rädd för sparkande hästar längre, fast jag gick ändå hellre igenom boxstallet. Min favorit blev den stora ljusbruna hästen med dom snälla ögonen. Romless stack alltid ut huvudet med öronen framåt när jag kom för att hälsa. Snart var det inte för att jag var feg som jag gick till boxstallet. Jag hade fått en favorit även bland dom stora hästarna. När jag till slut fick börja rida storhäst så var jag inte sen med att önska Romless. När jag äntligen fick rida henne så var hon precis så underbar som jag hade trott. Hon var alltid glad, och ivrig över att få komma fram så snabbt som möjligt. Speciellt i hoppningen så kunde hon vara väldigt het, men hon vägrade aldrig. Mitt bästa hästminne någonsin är min första privatlektion. Vi var fem stycken som skulle rida tillsammans, och alla hade sina favorithästar (och våran favoritridlärare Kristin). Vi satt i veckor och planerade vilka övningar vi skulle hoppa. Privatlektionen blev precis så underbar som jag hade trott. Det kändes underbart att flyga över hindren tillsammans med den häst som jag älskade mest i hela världen. Ni vet nog hur man känner för vissa hästar. Det känns helt enkelt som att man hör ihop. Så kände jag för Romless. Det kändes som att vi var gjorda för varandra. Det är hemskt att hennes ben kunde förstöra hela hennes liv. Jag vet att många saknar henne, jag saknar henne själv otroligt mycket. Jag hoppas och tror att hon har det bra där hon är nu, och att hon är lika glad som hon alltid var när hon fanns på KRK. Jag och många andra älskar dig för alltid Romless. Vila i frid! Josephine Kaiding
Nathalie Mattsson
|
|
Ramzes 210365437
Roderich 210388664
Nachtrose 210182803
Romeo 722
Sterndeuter (Trak)
Steffi 210535670
Hedonia 210280403
Romless 04-92-1089
Utrillo 432
Bonaparte 566
Boniana 7693
Nobless 04-88-1068
Marramas 535
Minerva 15435
Vanessa 12977